Together we cry "/
Inlägg hämtat från gamla bloggen.
Hade ingen aning om att de kunde göra så ont! Så ont i hjärtat när ens lilla älskling tröstlöst skriker och gråter.. Man liksom känner hur paniken och frustrationen sakta kryper fram, o känner sig hjälplös! Värdelös! Maktlös! Allt!
Händer inte så ofta i och för sig då Mirre är en väldigt nöjd och lugn bebis, men när de väl händer.. Herregud!!
Brukar sluta med att vi båda ligger i soffan och stor tjuter :P Sen kommer pappa Jimmy och skrattar åt mig och tar Miranda i famnen o lyckas oftast på något magiskt sätt vagga henne till sömns.. Allt bra, eller? Trodde ni ja, ni trodde säkert mitt lipanfall slutar här? Oh nej :D Sen går jag runt o lipar nån timme över vilken dålig mamma jag är som inte förstår varför mitt barn gråter, och till råga på allt så lämnar jag bort henne! Till hennes pappa då men ändå! Åh vilket drama :D Så skönt sen när man lugnar ner sig o inser att de e rätt normalt ändå, fast jaa, del två när jag går o lipar för mig själv går ju att diskutera :D Va bara tvungen och skriva av mig! Tjingeling!
